– Googles system för att hålla reda på sin programkod. – Google hade redan 2015 två miljarder rader programkod, vilket motsvarar ungefär 85 terabyte. Det är troligen den största kodbasen i världen. Alla Googles 25 000 utvecklare har tillgång till all denna kod. De kan också göra ändringar i större delen av koden. Undantag är vissa kritiska delar som bara ett mindre antal utvecklare kan ändra i. Källkoden till Android och Chrome OS hanteras också separat. – Piper kan beskrivas som en versionshanterare för Googles programkod. Programmet ska se till att det är den senaste versionen som gäller och att två eller flera utvecklare inte samtidigt och oberoende av varandra ändrar i samma kod. Detta är möjligt därför att utvecklarna i själva verket inte har direkt tillgång till koden: ett antal mindre program, robotar, verkställer ändringarna på ett säkert och konsistent sätt. – Google hade tidigare ett liknande program som hette Perforce;
– en komplett dator i byggsats för barn. Piper är utvecklad för att man ska kunna spela Minecraft, och bygger på Raspberry Pi. Lanserades 2016. – Se playpiper.com.
en aldrig realiserad dator av ny typ, utvecklad av det finländska företaget med samma namn. Företaget gick i konkurs i september 2017, se denna artikel. – Solu var konstruerad för att arbeta mot molnet. Lagring och backup skulle ske automatiskt, men Solu skulle också kunna användas utan internetanslutning. Nätverk och samarbete med andra användare var på samma sätt möjligt utan särskilda inställningar. Nydanande var också tillgången till program: användarna skulle betala en fast månadsavgift, och för den skulle de få fri tillgång till alla program som fanns för Solu. Utvecklarna skulle dela på avgifterna i proportion till användningen. Operativsystemet hette SoluOS och var utvecklat specifikt för Solu. Det hade grafiskt användargränssnitt som såg biologiskt ut. – Solu skulle vara en mycket liten dator, ungefär lika stor som ett DVD‑fodral. Översidan var en pekskärm. Sidorna var av trä. Solu skulle kunna användas fristående på samma sätt som en smart mobil med virtuellt tangentbord, eller anslutas till en vanlig bildskärm och tangentbord: Solus bildskärm fungerade då som mus och pekplatta. – Solu visades först upp den 15 oktober 2015. Den finansierades delvis på Kickstarter(länk). – Se solu.co (nerlagt, men se Solus sida på Facebook).
en bärbar dator från Microsoft. Den har en löstagbar bildskärm, Clipboard, som kan användas som surfplatta. – Surface Book var Microsofts första bärbara dator. Den visades upp i oktober 2015. – Se Microsofts webbsidor.
(Lyons electronic office) – den första dator som användes som affärssystem. Den var i bruk i olika utföranden från 1951 till 1981. – LEO utvecklades för den numera nerlagda brittiska teserveringskedjan Lyons för att befria den administrativa personalen från repetitivt rutinarbete. Den första versionen av LEO, LEO I, var en vidareutveckling av datorn EDSAC†, som utvecklades i Cambridge i England och blev färdig 1949. – Företaget LEO Computers har sålts i flera omgångar och ingår numera i Fujitsu. – Se bokenA computer called LEO(länk) av Georgina Ferry(länk), utgiven 2010. – Se också LEO computers society(länk).
(SSEM) – Manchester small-scale experimental machine, känd som ”Baby” – den första dator som byggdes enligt John von Neumanns† princip att programmen ska lagras i samma minne som de data som behandlas. Den togs i bruk 1948. – Mer om SSEM i Wikipedia. – Läs också om efterföljaren Manchester Mark I† och IAS machine†.
(power saving mode) – funktion som ställer om datorer så att de drar mindre ström när de är påslagna men inte används. – Se vänteläge(standby), viloläge(hibernation) och ACPI.
en svensk persondator, utvecklad för användning i skolor, tillverkad 1985—1988. – Compis utvecklades av företaget Telenova† och såldes bara till skolor, inte till privatpersoner. Den hade operativsystemet CP/M†. Compis skilde sig både från den marknadsledande PC‑standarden och från Mac, och försvann därför successivt från skolorna. – Läs mer om Compis på Runes PC‑museum.
