Worldreader

en organisation som sprider e-böcker och läs­plattor i fattiga länder. – Syftet är att för­bättra läskunnigheten. Worldreader till­handa­håller e‑böcker på ett 40-tal språk. För­utom att World­reader delar ut donerade läsplattor har Worldreader också, i sam­arbete med Microsoft, ut­­veck­lat en app för visning av e‑böcker på mobil­telefoner. – Se worldreader.org. – Läs också om pro­jektet One laptop per child.

[e-böcker] [läsplattor] [organisationer] [utbildning] [ändrad 7 september 2018]

Beowulf

ett system för konstruktion av superdatorsystem genom sammankoppling (klustring) av vanliga persondatorer. – Persondatorerna kör nästan alltid Linux, men det är inte obligatoriskt. Målet är att man ska få superdatorprestanda från billiga standardprodukter som successivt kan bytas ut mot nyare och snabbare. – Beo­wulf ut­vecklades 1994 av forskare som då arbetade åt den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasa. De startade sedan företaget Scyld Soft­ware, numera del av Penguin Computing (länk), för att utveckla och marknadsföra Beowulf‑tekniken. Men tekniken får användas fritt. – Se beowulf.org. – Namnet: Beowulf är den svenska (mer exakt geatiska: troligen från Gotland) hjälten i den medeltida engelska dikten Beowulf (se British Librarys webbsidor). Namnet Scyld kommer från samma dikt.

[it-system] [superdatorer] [ändrad 26 augusti 2021]

bootstrap

to bootstrap – att starta en dator – att köra den automatiska process som läser in datorns operativ­­system från lagringsminnet till arbetsminnet (RAM). Detta är nödvändigt därför att arbets­­­minnet är ett flyktigt halvledar­­­minne som töms på alla data när man stänger av datorn. På engelska säger man oftast bara to boot, vilket ofta för­­svenskas till boota, men säg hellre starta. Äldre svensk term: själv­­in­mat­ande ladd­ning. – Bootstrap står för lift oneself by the boot­­straps, ordagrant: ”lyfta sig själv i stövelstropparna” – lyfta sig själv i håret. Det syftar på en para­­dox: när man startar datorn finns det inga program i arbetsminnet: alltså måste datorn läsa in pro­gram från lagringsminnet (hårddisken eller SSD:n), men då behövs det ett program som säger åt datorn att göra det, och hur får man datorn att läsa in det programmet? Datorn måste alltså lyfta sig själv i håret. (Jäm­­för med en bil med bensinmotor, som måste ha en elektrisk startmotor för att gå igång.) Lösningen på para­­­doxen är att datorn har ett start­­­program (förr BIOS, numera UEFI) som är permanent lagrat i ett fast minne. Det raderas alltså inte när datorn stängs av.

[datorns konstruktion] [ändrad 13 augusti 2019]

analysmaskin

Komplicerad anordning med kugghjul och annat.
Rekonstruerad komponent av analysmaskinen. Foto: Wikimedia Commons.

en mekanisk dator som konstruerades, men aldrig bygg­des färdig, av Charles Babbage†. Han började arbeta på analysmaskinen 1830 och höll på till sin död 1871. – Analysmaskinen motsvarade en modern dator: den var programstyrd och hade minne. Den skulle i princip kunna göra allt som en modern elektronisk dator gör. Det är därför den första konstruktion som kan räknas som en dator, inte en räknemaskin. (Babbage kon­struerade också, men färdigställde aldrig, en avancerad räknemaskin, differensmaskinen.) Medan de väntade på att analysmaskinen skulle bli färdig, vilket den alltså aldrig blev, skrev Babbage med bistånd av Ada Lovelace† så kallade kalkylplaner, calculus plans, för den – vad vi skulle kalla för datorprogram. – På engelska: analytical engine. – Se brittiska Science Museum: länk.

[datorer] [it-historia] [ändrad 6 augusti 2019]

Machine, The

Stort kretskort.
Insidan av prototypen till The Machine (från november 2016).

”The Machine” – en högpresterande datortyp som HPE experimenterade med på 2010‑talet. – The Machine presenterades 2014 som en revolutionerande innovation. Men redan 2016 beslöt HPE att inte marknadsföra The Machine som produkt. – Ett mål för utvecklingen av The Machine  var vad som kallades för memory‑driven computing. Grundtanken var att data skulle lagras så nära processorerna som möj­ligt för att korta accessttiden, vilket gör stor skillnad vid minnesbelastande beräkningar. Det gjordes ingen skillnad mellan arbetsminne och datalagring. Duplice­ring av data skulle inte förekomma: alla processer som behövde vissa data skulle hämta dem från samma ställe i minnet. – Se Hewlett Packard Labs webbsidor (inaktuellt) och detta föredrag av HPE:s Martin FinkYoutube (länk). – En simulator av The Machine finns på HPE:s webbsidor (borttagen). (När projektet The Machine var nytt talades det om att maskinen skulle ha memristorer i stället för transistorer. Men så blev det inte. Utvecklingen av operativsystemet Carbon tycks också ha upphört.)

[aldrig realiserat] [experimentell teknik] [superdatorer] [ändrad 21 februari 2023]

bakplan

(backplane) – anslutningskontakter på en dator, i synnerhet en server, för nät­kablar, minnes­enheter och andra till­behör samt kort­platser. Ordet an­vänds även om an­slut­ning­arna inte finns baktill. Termen används om hård­vara när man talar om vad och hur mycket som kan an­slutas och hur stor be­last­ning apparaten klarar. Från början var bak­planet helt enkelt datorns baksida.

[hårdvara] [ändrad 31 augusti 2017]

penndator

(pen computer) – dator som ger användaren möjlighet att mata in text och andra instruktioner direkt på bild­­skärmen med en elektronisk penna eller med ett finger. – Penndatorer brukar vara små för att man ska kunna hålla dem i en hand och skriva med den andra. Dator­­typen har mer eller mindre försvunnit som särskild genre, efter­­som smarta mobiler erbjuder samma eller likvärdiga funk­tioner. – En penndator har en bildskärm som uppfångar pennans rörelser. Om man ska kunna skriva maskin­­läs­­bar text behövs också ett program för teckenigenkänning. – Den första penndatorn som slog igenom stort var den numera nerlagda Palm†, men ti­dig­are fanns Apples Newton†, Eo† och det kort­­livade Windows for pen computing†. Datortypen Tablet PC† kan också fungera som penn­dator. – När det gäller smarta mobiler används penndatorteknik ibland: en del har ingen penna, utan man använder i stället ett finger. I så fall används fingret för att peka och klicka och svepa, medan textinmatning oftast görs med ett virtuellt tangentbord. Andra smarta mobiler och surfplattor ger användaren möjlighet att rita och skriva direkt på skärmen, men de har inte textigenkänning. – Penndator eller pekdator? Termen penndator har i praktiken kommit ur bruk, även om en del smarta mobiler har samma funktion och säljs med elektronisk penna. Däremot har praktiskt taget alla smarta mobiler och surfplattor pekskärm, och kan alltså ses som penndatorer. Men just därför att pekskärm mer eller mindre tas för givet på smarta mobiler och surfplattor så nämns den inte. När man numera talar om pekdatorer menar man i stället oftast stora bildskärmar som är uppställda på allmän plats med kartor och annan information för allmänheten, och som har pekskärm.

[persondatorer] [ändrad 5 februari 2018]