en organisation som sprider e-böcker och läsplattor i fattiga länder. – Syftet är att förbättra läskunnigheten. Worldreader tillhandahåller e‑böcker på ett 40-tal språk. Förutom att Worldreader delar ut donerade läsplattor har Worldreader också, i samarbete med Microsoft, utvecklat en app för visning av e‑böcker på mobiltelefoner. – Se worldreader.org. – Läs också om projektet One laptop per child.
Dick Tracy watch – seriefiguren Dick Tracys armbandsur, som från 1946 hade inbyggd kommunikationsradio och, från 1964, även kommunikations‑tv. Några sådana armbandsur har inte existerat, men de kan ha inspirerat utvecklingen av smarta klockor. – Se Wikipedia.
ett system för konstruktion av superdatorsystem genom sammankoppling (klustring) av vanliga persondatorer. – Persondatorerna kör nästan alltid Linux, men det är inte obligatoriskt. Målet är att man ska få superdatorprestanda från billiga standardprodukter som successivt kan bytas ut mot nyare och snabbare. – Beowulf utvecklades 1994 av forskare som då arbetade åt den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasa. De startade sedan företaget Scyld Software, numera del av Penguin Computing(länk), för att utveckla och marknadsföra Beowulf‑tekniken. Men tekniken får användas fritt. – Se beowulf.org. – Namnet:Beowulf är den svenska (mer exakt geatiska: troligen från Gotland) hjälten i den medeltida engelska dikten Beowulf (se British Librarys webbsidor). Namnet Scyld kommer från samma dikt.
to bootstrap – att starta en dator – att köra den automatiska process som läser in datorns operativsystem från lagringsminnet till arbetsminnet(RAM). Detta är nödvändigt därför att arbetsminnet är ett flyktigthalvledarminne som töms på alla data när man stänger av datorn. På engelska säger man oftast bara to boot, vilket ofta försvenskas till boota, men säg hellre starta. Äldre svensk term: självinmatande laddning. – Bootstrap står för lift oneself by the bootstraps, ordagrant: ”lyfta sig själv i stövelstropparna” – lyfta sig själv i håret. Det syftar på en paradox: när man startar datorn finns det inga program i arbetsminnet: alltså måste datorn läsa in program från lagringsminnet (hårddisken eller SSD:n), men då behövs det ett program som säger åt datorn att göra det, och hur får man datorn att läsa in det programmet? Datorn måste alltså lyfta sig själv i håret. (Jämför med en bil med bensinmotor, som måste ha en elektrisk startmotor för att gå igång.) Lösningen på paradoxen är att datorn har ett startprogram (förr BIOS, numera UEFI) som är permanent lagrat i ett fast minne. Det raderas alltså inte när datorn stängs av.
Rekonstruerad komponent av analysmaskinen. Foto: Wikimedia Commons.
en mekanisk dator som konstruerades, men aldrig byggdes färdig, av Charles Babbage†. Han började arbeta på analysmaskinen 1830 och höll på till sin död 1871. – Analysmaskinen motsvarade en modern dator: den var programstyrd och hade minne. Den skulle i princip kunna göra allt som en modern elektronisk dator gör. Det är därför den första konstruktion som kan räknas som en dator, inte en räknemaskin. (Babbage konstruerade också, men färdigställde aldrig, en avancerad räknemaskin, differensmaskinen.) Medan de väntade på att analysmaskinen skulle bli färdig, vilket den alltså aldrig blev, skrev Babbage med bistånd av Ada Lovelace† så kallade kalkylplaner, calculus plans, för den – vad vi skulle kalla för datorprogram. – På engelska: analytical engine. – Se brittiska Science Museum:länk.
en nerlagd träningsapp från Microsoft, tidigare också en smart klocka. Klockan presenterades i oktober 2014, och var inriktad på träning och hälsa. Microsoft la ner klockan i oktober 2016. Efter avvecklingen av klockan fanns appenMicrosoft Band, som fanns för Android, iPhone och Windows Phone†, kvar till mars 2019. – Se Microsofts webbsidor (fortfarande relevant i oktober 2020).
Insidan av prototypen till The Machine (från november 2016).
”The Machine” – en högpresterande datortyp som HPE experimenterade med på 2010‑talet. – The Machine presenterades 2014 som en revolutionerande innovation. Men redan 2016 beslöt HPE att inte marknadsföra The Machine som produkt. – Ett mål för utvecklingen av The Machine var vad som kallades för memory‑driven computing. Grundtanken var att data skulle lagras så nära processorerna som möjligt för att korta accessttiden, vilket gör stor skillnad vid minnesbelastande beräkningar. Det gjordes ingen skillnad mellan arbetsminne och datalagring. Duplicering av data skulle inte förekomma: alla processer som behövde vissa data skulle hämta dem från samma ställe i minnet. – Se Hewlett Packard Labs webbsidor (inaktuellt) och detta föredrag av HPE:s Martin Fink på Youtube(länk). – En simulator av The Machine finns på HPE:s webbsidor (borttagen). (När projektet The Machine var nytt talades det om att maskinen skulle ha memristorer i stället för transistorer. Men så blev det inte. Utvecklingen av operativsystemet Carbon tycks också ha upphört.)
(backplane) – anslutningskontakter på en dator, i synnerhet en server, för nätkablar, minnesenheter och andra tillbehör samt kortplatser. Ordet används även om anslutningarna inte finns baktill. Termen används om hårdvara när man talar om vad och hur mycket som kan anslutas och hur stor belastning apparaten klarar. Från början var bakplanet helt enkelt datorns baksida.
(pen computer) – dator som ger användaren möjlighet att mata in text och andra instruktioner direkt på bildskärmen med en elektronisk penna eller med ett finger. – Penndatorer brukar vara små för att man ska kunna hålla dem i en hand och skriva med den andra. Datortypen har mer eller mindre försvunnit som särskild genre, eftersom smarta mobiler erbjuder samma eller likvärdiga funktioner. – En penndator har en bildskärm som uppfångar pennans rörelser. Om man ska kunna skriva maskinläsbar text behövs också ett program för teckenigenkänning. – Den första penndatorn som slog igenom stort var den numera nerlagda Palm†, men tidigare fanns Apples Newton†, Eo† och det kortlivade Windows for pen computing†. Datortypen Tablet PC† kan också fungera som penndator. – När det gäller smarta mobiler används penndatorteknik ibland: en del har ingen penna, utan man använder i stället ett finger. I så fall används fingret för att peka och klicka och svepa, medan textinmatning oftast görs med ett virtuellt tangentbord. Andra smarta mobiler och surfplattor ger användaren möjlighet att rita och skriva direkt på skärmen, men de har inte textigenkänning. – Penndator eller pekdator? Termen penndator har i praktiken kommit ur bruk, även om en del smarta mobiler har samma funktion och säljs med elektronisk penna. Däremot har praktiskt taget alla smarta mobiler och surfplattor pekskärm, och kan alltså ses som penndatorer. Men just därför att pekskärm mer eller mindre tas för givet på smarta mobiler och surfplattor så nämns den inte. När man numera talar om pekdatorer menar man i stället oftast stora bildskärmar som är uppställda på allmän plats med kartor och annan information för allmänheten, och som har pekskärm.