Kategori: elektronisk kommunikation

modulator-demodulator – apparat för datakommunikation över det vanliga telefonnätet. – Ett modem omvandlar information från datorn till en form som kan överföras över telefonledning i det hörbara frekvensområdet. Det behövs därför att data direkt från datorn är digitala, det vill säga består av ettor och nollor, som elektriskt representeras av strömstötar med hög och låg spänning. Sådana signaler kan inte sändas över tele­fon­nätet utan att försämras så mycket att de blir oläsliga för datorn i andra änden. Därför omvandlar modemet den digitala signalen till en analog signal, som för människor låter som brus. Det kallas för modulering. Hos mottagaren omvandlar ett modem den analoga signalen tillbaka till en digital signal (demodulering). – Modem av den typ som användes för e‑post och webb‑surfning på 1980- och 1990‑talet finns knappast längre, eftersom de (teoretiskt) klarar högst 56 kilo­bit per sekund, vilket är nästan ingenting jämfört med bredband på tio eller hundra megabit per sekund. Dessutom är det allt färre som har fast telefoni med kopparledningar. – DSL‑modem är modem i egentlig bemärkelse, det vill säga att de omvandlar digitalt till analogt och omvänt, men de har mycket högre kapacitet än gamla modem. – Termen modem används också om apparater som konverterar, filtrerar, krypterar och dekrypterar digitala signaler, till exempel så kallade kabelmodem, fast de är inte modem i ordets strikta betydelse. – Läs också om den icke existerande komponenten modermodem.

– Standarder för modem:

• – V.22 – modemstandard från 1980 för dataöverföring med 1,2 kilobit per sekund;
• – V.22 bis – modemstandard för dataöverföring med 2,4 kilobit per sekund;
• – V.32 – modemstandard från 1984 för dataöverföring med 4,8 och 9,6 kilobit per sekund;
• – V.32 bis – modemstandard från 1991 som klarade 14,4 kilobit per sekund. Kunde vid behov sänka takten (”växla ner”) till 12, 9,6, 7,2 eller 4,8 kilobit per sekund;
• – V.32 terbo – modem­standard från 1993 som klarade dataöverföring med 19,2 kilobit per sekund. Kunde vid behov växla ner till 12, 9,6, 7,2 eller 4,8 kilobit per sekund. Klarade mer än 19,2 kilobit per sekund med datakomprimering. V.32 terbo var ingen ITU-standard;
• – V.34 – modem­standard från 1994 för data­över­föring med 28,8 kilobit per sekund. Kunde vid behov sänka takten till 24 eller 19,2 kilobit per sekund. Kompatibel med V.32 och V.32 bis ;
• – V.34 bis – modem­standard från 1996 för dataöverföring med 33,6 kilobit per sekund. Kom­pa­tibel med V.34;
• – V.34+ – standard för modem med data­över­föring på 33,6 kilobit per sekund;
• – V.42 – teknik för data­kompri­me­ring med V.32 och V.32 bis;
• – V.42 bis – för­bätt­ring av V.42, klarade 34 kilobit per sekund;
• – V.90 – standard för modem med över­förings­takten 56 kilobit per sekund. Användes i de modem som var standard från slutet av 1990‑talet tills modem i praktiken kom ur bruk. Stan­darden fastställdes 1998 av ITU, och var en kombi­na­tion av två konkurrerande förslag. – 56 kilobit per sekund är den högsta överföringstakt som är tekniskt möjlig med modem över vanlig telefonlinje. Överföringstakten på 56 kilobit per sekund gällde vid trafik från internetoperatör till abonnent. I andra riktningen var den maximala takten bara 33 kilobit per sekund. I praktiken blev det oftast mycket långsam­mare, vanligen runt fem kilobit per sekund;
• – V.92 – standard för modem, fast­ställd 1999 av ITU. V.92 var en vidareutveck­ling av V.90. Överföringstakten var fort­farande maximalt 56 kilobit per sekund, men V.92 hade tre nya funktioner: quick­connect, modem‑on‑hold och PCM Upstream.

[datakommunikation] [it-historia] [telefoni] [ändrad 12 februari 2021]