spegellös systemkamera – digital systemkamera som liknar en spegelreflexkamera, men saknar den uppfällbara spegeln. I stället är sökaren elektronisk. Sökaren är alltså en liten bildskärm som visar den bild som uppfångas av bildsensorn. Sökaren kan vara ett titthål av klassisk typ eller en större bildskärm på kamerans baksida: ofta har kameran båda. – Alla enklare digitalkameror är spegellösa – termen är bara relevant för systemkameror där den står för ett alternativ till spegelreflexkameror. – En spegelreflexkamera har en uppfällbar spegel som på optisk väg reflekterar den bild som kommer in genom objektivet till sökaren. Spegeln skymmer bildsensorn (eller filmen på äldre kameror). När fotografen tar en bild måste spegeln därför fällas upp så att bilden kan uppfångas av bildsensorn. Nackdelen med detta är att det tar tid att fälla upp spegeln, den tar plats och den låter. – Det finns också spegelreflexkameror med en fast, halvgenomskinlig spegel.
kamera med utbytbara objektiv, eventuellt också med andra utbytbara delar, till exempel utbytbara sökare, batterihållare och, på kameror för film, utbytbara filmmagasin. Systemkameror är ofta spegelreflexkameror, men behöver inte vara det – se spegellös.
på kameror: anordning som hjälper fotografen att förutse hur bilden blir. – Sökaren brukar vara en liten öppning med en lins upptill på kamerans baksida, anpassad för att fotografen ska sätta ögat tätt intill. Det var den vanliga typen av sökare på kameror för film. Men på digitalkameror är sökaren ofta en liten bildskärm som är kopplad till bildsensorn, eventuellt kompletterad med en traditionell sökare. Den lilla bildskärmen kan vara monterad med gångjärn så att den kan vridas i olika vinklar. – På kameror för film var sökaren en optisk anordning: på spegelreflexkameror visade den en reflektion av den bild som objektivet projicerade, alltså exakt samma bild som skulle fastna på filmen; på andra kameror var det en separat optisk anordning. – På engelska: finder, viewfinder.
– Digitalt anpassat informationssystem, DAISY – en internationell standard för digitala talböcker. (Alltså inlästa böcker avsedda för blinda och synskadade.) – DAISY efterliknar de möjligheter som finns i tryckta böcker. Det finns alltså innehållsförteckningar, sidnummer, möjlighet till sökning och man kan lämna bokmärken. – DAISY utvecklades av svenska Talboks- och punktskriftsbiblioteket, numera Myndigheten för tillgängliga media(länk) med början 1988, och har blivit en internationell standard som förvaltas av The DAISY Consortium, se daisy.org. Artikel om DAISY:s historia, se här;
– to sing Daisy – att avsluta något för gott, att stänga av en dator för sista gången. Uttrycket anspelar på en scen i filmen 2001: ett rymdäventyr (se IMDb: länk) där datorn HAL sjunger sången ”Daisy” (på svenska ”Isabella”, även känd som ”På en bicykel gjord för två”) medan den successivt stängs av. – Se detta klipp på Youtube: länk;
inläst bok för blinda och synskadade. – Talböcker används även av andra personer som har funktionsvariationer som gör att de inte kan läsa tryckta böcker. – Talböcker bör skiljas från ljudböcker, som är till för alla. Talböcker brukar ha tekniska funktioner som gör det lätt att orientera sig i dem. De brukar vara i formatet Daisy. Framställningen av talböcker är reglerad i lag (se denna länk) och finansieras med skattepengar. Talböcker får bara lånas ut till personer som behöver dem, och de får inte säljas i bokhandeln. Både talböcker och ljudböcker kallas för audio books på engelska, men talböcker kallas ibland också för talking books.
(eller pixelerad) – om digitala bilder: med bildpunkter (pixlar) som är så stora att bilden blir ett rutmönster av enfärgade fyrkanter. Kan uppstå av tekniska skäl, till exempel vid extrem förstoring. Delar av bilder pixlas ibland avsiktligt i tv och tidningar för att avbildade personer ska bli oigenkänneliga. Formell term: bilden har blockighet. – Se också kantutjämning.
ord som ingår i svenska varumärken för tv‑on‑demand, alltså tjänst som ger möjlighet att se tv‑program i efterhand. Programmen sänds på begäran till tittaren över internet eller genom kabel‑tv‑nätet. Även: motsvarande för radioprogram. – Jämför med podd.
möjlighet att se tv-program i efterhand när man själv önskar. Programmet överförs genom internet eller genom kanelnätet. Funktionen brukar finnas på tv‑bolagens webbsidor eller ingå i kabel‑tv‑operatörernas tjänster. – Se Play och tv-on-demand.
beställ-tv – möjlighet att se tv‑program när man själv önskar. Programmen sänds från tv-stationen till tittaren på beställning. Det förutsätter IP‑tv. – Skillnaden mellan tv-on-demand och video-on-demand(beställvideo) är att beställvideo brukar ha ett utbud av filmer (ungefär som en DVD‑butik på nätet), medan tv‑on‑demand har tv‑program från de vanliga sändningarna. Tv‑on‑demand tillhandahålls i Sverige ofta under varumärket Play, se också playfunktion. – Jämför med tablå-tv, broadcast tv och broadcasting.
