Ord och uttryck i it-branschen
ett nerlagt operativsystem för sakernas internet, baserat på Android och utvecklat av Google. – Android Things var utvecklat för att ha låg strömförbrukning, relativt litet minnesbehov och trådlös kommunikation med wi‑fi och Bluetooth low energy. Det visades upp 2015, då under namnet Brillo. Kommunikationsprotokollet gick då under namnet Weave. Det lades ner i januari 2022.– Se developer.android.com/things.
[android] [nerlagt] [sakernas internet] [ändrad 29 mars 2022]
– för decentralized application, se decentraliserad applikation.
– decentralized application, förkortat DApp – applikation som körs i ett nätverk och som är baserad på en blockkedja. (Den kan också vara baserad på någon annan typ av distribuerad liggare.) – Ett syfte med decentraliserade applikationer är att de ska vara oberoende av specifika företag, andra institutioner eller personer, och att det ska vara praktiskt taget omöjligt att manipulera den information som finns i nätverket (se också DeFi). Med att DAppar körs i nätverk menas vanligtvis att de körs över internet, men att det krävs något slags medlemskap med användarnamn och lösenord för att man ska få delta. – Vanliga kriterier på en DApp är:
– Användarna interagerar med en distribuerad applikation genom klientprogram som ibland kallas för plånböcker (wallets), eftersom de först utvecklades för sparande och betalningar med bitcoin. Alla tillägg till informationen i blockkedjan måste godkännas av nätverket enligt det programmerade regelverket innan de läggs till blockkedjan. Det går i princip inte att ändra eller stryka det som finns i blockkedjan: man kan bara lägga till. Distribuerade applikationer används dels för betalningar, vanligtvis med kryptovalutor (men Ripple, till exempel, hanterar också betalningar med vanliga valutor), dels för hantering av dokument och andra digitala tillgångar. Alla nätverk för kryptovalutor kan ses som decentraliserade applikationer. Smarta kontrakt är en särskild typ av distribuerade applikationer. – Benämningen decentraliserad applikation används ibland också om applikationer som inte bygger på en blockkedja, men som har decentraliserad struktur, till exempel BitTorrent.
[applikationer] [blockkedjor] [ändrad 25 maj 2021]
Apples program för automatisk backup av Macintosh. – Time Machine gör regelbunden inkrementell backup på anslutna externa hårddiskar. Om utrymmet på hårddisken tar slut raderas de äldsta backuperna automatiskt för att skapa utrymme för nyare backuper. Time Machine är installerat på alla Macar sedan 2007. – Apples nerlagda trådlösa router Airport Time Capsule† hade inbyggd hårddisk och kunde ta automatiskt trådlös backup på anslutna Macar. – Se Apples webbsidor.
[backup] [ändrad 10 december 2018]
(SPN) – ett projekt som arbetar med att göra datorprogram användbara på lång sikt. Äldre filer och applikationer ska kunna läsas och exekveras i framtiden. Detta behövs därför att många äldre program och filer redan nu kan vara mer eller mindre omöjliga att använda, eftersom resurser som applikationer, operativsystem och maskinvara inte längre finns att tillgå. SPN arbetar bland annat med att bevara utförlig dokumentation och att utveckla emulatorer för äldre operativsystem och utrustning. – SPN är ett samarbete mellan universitet och bibliotek i USA och Kanada. – Se softwarepresentationnetwork.org.
[framtidssäkert] [mjukvara] [15 mars 2018]
(the year 2038 problem) – det faktum att Unix och Unixkompatibla system ofta bara kan räkna tid till år 2038. – Det beror på att Unix räknar tid från den 1 januari 1970 (se epok) och därefter räknar sekunder med 31 binära siffror. Det högsta tal som kan anges med 31 siffror i binär notation är något över 2,1 miljarder, och dessa ≈2,1 miljarder sekunder från den 1 januari 1970 räcker till klockan 04:14:07 den 19 januari 2038 (svensk tid). Då slår räkneverket om, men inte till noll, utan till minus ≈2,1 miljarder sekunder, räknat från 1970, vilket innebär att datorn beter sig som om det var den 13 december 1901. 2038‑problemet är alltså besläktat med 2000‑problemet. (Se också heltalsöversvämning.) – Den uppenbara lösningen är att gå över till att ange tiden med 63 binära siffror. Om man gör det räcker sekunderna i över 292 miljarder år. De flesta nyare datorer har 64‑bitarsprocessorer som kan hantera 63‑siffriga binära tal, men om inte alla system och applikationer anger tid på samma sätt, eller inte är programmerade att förstå varandras tid, uppstår ändå krångel. Både macOS och Linux är sedan länge anpassade för att klara 2038-problemet, men det kan ändå uppstå problem med program och tjänster som inte är det. – Windows har inte ett inbyggt 2038‑problem, men datorer med Windows behöver ofta utbyta information med Unixservrar.
[tidmätning] [unix] [ändrad 29 mars 2020]