Ord och uttryck i it-branschen
(routine) – en följd av instruktioner i programkod som anger hur en viss uppgift ska utföras. – Om rutinen är skriven för att kunna anropas vid behov (så att programmeraren slipper skriva samma kod flera gånger) kallas den också för subrutin. Rutiner för styrning av skrivare och annan yttre utrustning kallas för drivrutiner. – Subrutiner kallas också för procedurer, men i vissa sammanhang delar man upp rutiner i funktioner och procedurer.
[programmering] [22 november 2017]
en förenklad form av HTML, använd i det japanska i‑mode†‑systemet.
[programspråk] [ändrad 4 maj 2020]
(CLI) – en öppen standard, utvecklad av Microsoft, för hur olika programspråk ska kunna användas i utvecklingsmiljön Dotnet. – CLI presenterades 2001 och har blivit en internationell standard (se ISO:s webbsidor). – Tanken bakom CLI är att program skrivna i olika programspråk ska kunna köras i Dotnetmiljö utan ändringar. Enkelt uttryckt kompileras programkoden först till ett mellanspråk, Common intermediate language (CIL). CIL‑kod kan sedan köras på den virtuella maskinen CLR (Common language runtime). CIL‑kod kan alltså köras på vilken dator och vilket operativsystem som helst, förutsatt att det finns en CLR för den miljön. – Mer i Wikipedia.
[programmering] [ändrad 11 januari 2023]
körfel, exekveringsfel – problem som uppstår när man kör ett program. (Alltså vid runtime.) Problemet kan bero på fel i programkoden eller på en oförutsedd konflikt mellan programmet och datorn.
[programkörning] [ändrad 17 november 2018]
(source code eller bara source; översättningen källa förekommer) – instruktioner till dator, skrivna i ett programspråk. – Källkod kan skrivas för ett komplett program, för en del av ett program eller för en speciell funktion, till exempel för en drivrutin. Källkod skrivs i programspråk för att den ska vara begriplig för människor, förutsatt att de har de förkunskaper som behövs. Källkod brukar också innehålla kommentarer från programmeraren, avsedd för andra programmerare som senare ska ändra eller utöka källkoden. Alternativet till att skriva källkod är att skriva direkt i maskinkod, vilket är mycket svårare, och dessutom har andra nackdelar. – Men eftersom datorns processor inte kan bearbeta källkod som den är måste källkoden innan den körs omvandlas till en form som processorn kan bearbeta, nämligen binärkod. (Att skriva maskinkod, som nämndes tidigare, är alltså att skriva binärkod direkt.) Innan källkoden har omvandlats till binärkod är den för datorn som vilket textdokument som helst. Det finns två sätt att omvandla källkod till binärkod:
– Kompilering, som är vanligast, innebär att man gör omvandlingen i förväg. Man kör först källkoden genom en kompilator som konverterar den till binärkod. Det som man installerar och kör på datorn är den färdiga binärkoden. – Interpretering innebär att det är källkoden som installeras på datorn. Den översätts till binärkod (interpreteras eller tolkas) varje gång programmet körs. En programtolk översätter då källkoden till binärkod under körningen. – Programspråk som Java är en speciell typ av interpreterade språk. I Java översätts källkoden först till något som kallas för bytekod. Bytekoden körs i en virtuell maskin, anpassad för den datortyp som programmet körs på. – Även koden till en webbsida, skriven i HTML eller XML, är ett slags källkod.
[programmering] [ändrad 14 maj 2017]
den kompilerade formen av programspråket Java och Common intermediate language (CLI). Bytekod är inte samma sak som binärkod, för bytekod kan inte köras direkt i en dator. Bytekod måste först tolkas (interpreteras) till binärkod i en virtuell maskin för Java respektive CLI, avsedd för den datortyp som programmet ska köras på. (Bytekod är så kallad managed code – indirekt körbar kod.) – På engelska: byte code.
[programmering] [ändrad 15 mars 2020]
icke dokumenterad möjlighet att ta sig in i ett program eller ett system så att man kan göra ändringar, oberoende av de vanliga skydden. – Programmerare lägger ofta in bakdörrar i program för att kunna rätta till fel i efterhand. Detta kan vara legitimt eller otillåtet beroende på omständigheterna. Bakdörrar installeras också av angripare, till exempel av datavirus. – På engelska: back door eller trap door.
[it-säkerhet] [programmering] [ändrad 30 oktober 2018]
(reverse engineering) – även: bakåtkompilering – rekonstruktion av källkoden till ett program genom analys av binärkoden. – Eftersom syftet med dekompilering kan vara att stjäla programkod betraktas dekompilering ibland som oetiskt. Det kan till och med vara straffbart. Men dekompilering kan ha legitima syften, till exempel inom testning och utveckling av program för it‑säkerhet och virusskydd. – Det kan också behövas därför att källkoden har gått förlorad. – Läs också om obfuskering.
[it-säkerhet] [programmering] [upphovsrätt] [ändrad 14 maj 2017]
(obfuscation) – avsiktlig tillkrångling. – I it‑säkerhet används ordet om:
– Läs också om crypting, deobfuskering och fördunkling. – Ordet: Av latinets ob- – i riktning mot, i syfte att, och fuscare – att fördunkla.
[it-säkerhet] [programmering] [ändrad 31 oktober 2022]
(stateful) – om dataprogram: som känner igen tillstånd (states) och anpassar sitt beteende efter dem. Motsats: tillståndslös (stateless). (Tillstånd i tillståndsbaserad motsvarar alltså engelska state – inte permission.) – I en tillståndsbaserad brandvägg granskar brandväggen inte bara adressinformationen och eventuellt också innehållet i inkommande paket, utan den tar också hänsyn till kommunikationssessionens tillstånd (faser i kommunikationssessionen). Det gör det svårare för angripare att smussla oönskade paket förbi brandväggen. (Jämför med en portvakt som inte bara kollar att alla som vill komma in har id‑kort, utan också kollar att de har ett giltigt ärende just då.)
[it-säkerhet] [programmering] [ändrad 7 januari 2019]