Kategori: programmering

4g

  1. – fjärde generationens mobiltelefoni – mobila nätverk med mycket snabb data­­över­­föring. Sveriges första 4g-nät invigdes i december 2009. – 4g‑telefoni har en högsta band­bredd på mellan 100 mega­bit och en giga­bit per sekund. En gigabit per sekund är kravet när mottagaren är stillastående eller gående, 100 mega­bit per sekund är kravet när mottagaren åker bil eller tåg. Den kapaciteten ger möjlig­­het att sända och ta emot video i flera kanaler, till exempel att delta i en videokonferens och se på tv sam­tidigt i samma telefon. Däremot kan man, intressant nog, inte ringa över 4g‑nätet i de första versionerna av nätet. När man ringer med en 4g-tele­fon ringer man i 3g‑nätet. – Observera att i USA har tekniker som HSPA+ marknadsförts som 4g, men de är i själva verket versioner av 3g (så kallad 3,5g). – 4g eller LTE? Enkelt kan man säga att 4g är ett varu­­märke och LTE (LTE advanced) är den bakom­­liggande tekniken. De tekniker för 4g som används i bland annat Europa har ut­vecklats bland annat i projektet Long term evolution, se LTE Advanced. Internationella tele­unionens (ITU:s) övergripande standard för vad som får räknas som 4g heter IMT‑Advanced. LTE Advanced är en teknisk specifikation som uppfyller kraven i IMT‑Advanced, och som därför får marknads­­föras som 4g. Jäm­för med 3g, 3,5g och 5g samt wimax. 4g kallas ibland också för Next generation mobile networks, NGMN. – Om mobiltelefon­­generationer, se mobil­telefon;
  2. – metoder för programmering på hög nivå, benämning på en stark trend från omkring 1970 till början av 1990-talet. Det kallades ibland för ”programmering utan programmerare”, vilket naturligtvis var en överdrift (se deklarativ programmering). Grundtanken var att programmeraren bara skulle behöva ange vad som skulle göras, inte hur det skulle göras. Programmeringsverktygen skulle ta hand om detaljerna.

[mobilgenerationer] [mobilt] [programmering] [ändrad 22 maj 2018]

beständig

om data: kvarstående från programkörning till programkörning; som sparas när programmet avslutas för att användas vid nästa körning. – Kallas också för bestående eller persistent (med svenskt uttal, som resistent). – Termen används om objekt i objektorientering: objekt kallas för persistenta om deras tillstånd (värden) lagras från körning till körning. Oftast handlar det då om objekt som representerar något beständigt i den yttre världen, som en kund eller en affärsprocess. – På engelska: persistent. – Motsatsen är transienta eller obeständiga objekt. Substantiv: beständighet eller persistens (persistence). – Jämför med icke-flyktig och efemär.

[data] [programmering] [ändrad 18 december 2018]

Jain

(Java APIs for integrated net­works) – en avvecklad Java‑baserad teknik som skulle göra det möjligt att skriva pro­gram för webben utan att programmeraren skulle behöva veta om kommunikationen sker över telenätet, optiska fiber­nät eller via mobiltelefonnätet. – Syftet var att ett program bara skulle skrivas en gång och sedan fungera i alla miljöer. – Jain lansera­des 1999 av Sun†, som senare köptes av Oracle. All utveckling av Jain inom Oracle tycks ha upphört 2004: Oracles webbsidor om Jain är borttagna sedan början av 2019. – Jain har emellertid utvecklats vidare av frivilliga i projektet Jain-sip, se github.com/usnistgov/jsip. – Även: anhängare av den jainistiska religionen – se Wikipedia.

[nerlagt] [programmering] [webben] [ändrad 9 oktober 2019]

kod

  1. – system för att byta ut tecknen i ett med­de­lande, ofta också för att kasta om dem enligt ett bestämt mönster. (Att koda.) Kodning kan göras av två skäl:
    • – för att med­de­landet ska bli obe­grip­ligt för den som inte kan koden. Koden (kryp­te­rings­algo­ritmen), eller numera oftast bara nyckeln till koden, är då hemlig och används för att dölja ett med­de­landes innehåll för utom­stående (se kryp­te­ring);
    • – för att med­de­landen ska kunna lagras, överföras och / eller sorteras med tekniska medel, som i ASCII-kod och morse­kod, som inte är hemliga.

    – Ob­ser­vera att koden är hela systemet för utbyte och omkast­ning av tecken. Ett kodat med­de­lande består av kodord;

  2. – instruktioner i dator­program som är skrivna med program­språk. (Se källkod och binärkod.) Att koda eller skriva kod är att realisera program som källkod (vilket inte är samma sak som att programmera). Här är det resultatet som kallas för kod;
  3. – inom kryptologi står kod för kryp­terings­system där klar­textens ord, siffror och annan information byts ut mot hela kodord var för sig. Till påsk kan stå för vid midnatt och onkel Knut för Linus Torvalds. Kod av denna typ är i princip omöjlig att knäcka; nack­delen är att sådan kod är svår att byta ut. Det krävs också att avsändaren överlämnar kodnyckeln till mottagaren. – Jämför med chiffer;
  4. – varukoder och liknande – korta teckenserier som står för varor eller andra saker som har längre namn när man talar om dem. Varukoder kan, men behöver inte, vara systematiskt uppbyggda. Se också avkodning;
  5. – vanlig, men egent­ligen felaktig, beteck­ning på lösen­ord, till exempel PIN, ofta kallad pinkod. Ett sådant nummer är varken kod eller kodord, eftersom siffrorna inte står för något. Det är en nyckel;
  6. – lagbok, regelsamling, etiska normer.

– På engelska: code.

[informationshantering] [kryptering] [programmering] [ändrad 6 september 2019]