– resource description format – regler (ramverk) för beskrivning av innehållet på webbsidor på ett sätt som maskiner kan förstå och använda. RDF konstruerades för att beskriva metadata, men det har med tiden blivit ett sätt att direkt ordna datamängden. Informationen som sammanställs med RDF, RDF‑filen, kan alltså ses som en post i en databas. RDF‑filen ingår i webbsidan, men visas normalt inte för besökaren. Den är avsedd för funktioner i webbläsaren. Syftet är att möjliggöra mer intelligenta sökningar på webben. RDF är en komponent i den semantiska webben. – Läs också om frågespråket SPARQL. – RDF triple – RDF‑triplett – den grundläggande beskrivningen av relationen mellan två objekt i RDF: subjekt, predikat (=relationen), objekt. Till exempel Tim Cook (subjekt) – är vd (predikat) – för Apple (objekt); en valp (subjekt) – är unge (predikat) – till en hund (objekt). – Läs mer på webbens tekniska ledningsgrupp W3C:s webbsidor (länk);
ett programspråk som har utvecklats för att kunna användas i stället för Java. Där man kan köra Java kan man också köra Scala. Program skrivna i Scala kan köras direkt i Java virtual machine(JVM). Det finns också en variant för Microsofts Dotnet. – Se scala-lang.org.
förkortat SIM – insamling och sammanställning i realtid av information av betydelse för it-säkerheten. Informationen sammanställs i realtid i form av diagram eller loggar, och övervakas av en människa som utvärderar informationen och vid behov vidtar åtgärder. Benämningen används ibland om hela säkerhetssystemet, men i strikt betydelse betecknar den bara den del av systemet som rapporterar vad som händer. – Jämför med security information and event management(SIEM) och security event manager(SEM).
(the semantic web) – projekt för att förse webbsidor med beskrivningar av innehållet, så att sökningar på webben kan bli enklare och mer intuitiva. – Beskrivningarna ska vara maskinläsbara och användas av sökmotorer. – Syftet är att komma bort från begränsningarna i sökmotorer (index) som Google, som hittar sidor bara om de innehåller de ord som användaren frågar efter. Med den semantiska webben ska man också kunna söka med ord som beskriver innehållet. Den ska automatisera det manuella arbetet bakom webbkataloger som Yahoo. – Exempel: om du vill hitta dikter på webben kommer du inte långt med att söka på ”dikt”, för de flesta dikter innehåller inte ordet dikt. På den semantiska webben skulle dikterna vara försedda med en innehållsdeklaration som säger att ”detta är en dikt”, och som dessutom kopplar termen dikt till andra termer som beskriver olika slags litteratur. – Satsningen på att skapa den semantiska webben leds av Tim Berners‑Lee, se här. – Projektet utvecklar standarder för beskrivningar av sidor och för ämneskataloger (ontologier). Beskrivningarna av sidorna ska läggas i sidornas RDF-filer. Där finns också länkar till den ämneskatalog som används. – Läs också om språket OWL. – Kombinationen av beskrivningar och ämneskataloger gör det möjligt för en sökmotor att göra intelligenta sökningar. Om man skulle söka på husdjur på den semantiska webben skulle sökmotorn kunna hitta sidor om siameser, även om ordet husdjur inte står på de sidorna. Ämneskatalogen kan nämligen tala om att ’husdjur’ omfattar ’katter’ och att ’katter’ i sin tur omfattar ’siameser’ – alltså är siameser ett slags husdjur. Den semantiska webben ger alla möjlighet att utforma egna ämneskataloger, men the Dublin core börjar bli en inofficiell standard. – Den semantiska webben förutsätter att sidorna och ämneskatalogerna skrivs i XML, och att sidorna förses med RDF‑filer. Ämneskatalogerna utformas på samma sätt som klasserna i objektorienterade system, och beskrivs i relationsdatabaser. – Se också mikroformat, GRDDL och länkade data. – Svagheten i systemet är att det krävs extraarbete för att anpassa en webbsida till den semantiska webben. I många fall är det inte värt besväret, och för miljoner existerande webbsidor kommer det inte att göras. Troligen kommer systemet bara att användas på webbplatser där den förbättrade sökbarheten verkligen tillför något. I stället kommer sökmotorerna att använda avancerade tekniker, baserade på artificiell intelligens, för att ge liknande resultat. Ett annat sätt att förse webbsidor med beskrivande etiketter är att låta besökarna göra det, så kallade taggonomier. – En utförlig artikel i Scientific American om den semantiska webben, skriven av Tim Berners‑Lee, finns här. – Semantiska webben kallas ibland för webb 3.0, en beteckning som också används i en annan betydelse.
(virtual machine, förkortas ibland VM) – program som beter sig som en dator. – Man kan köra applikationer och operativsystem mot en virtuell maskin (som i sin tur körs mot en materiell dator). (Se virtuell.) För program som körs mot en virtuell maskin är den virtuella maskinen likvärdig med en materiell dator, förutom att den brukar gå lite långsammare. – Alla instruktioner från programmet behandlas först av den virtuella maskinen som översätter dem till instruktioner till den materiella datorn och dess operativsystem. För den materiella datorn är den virtuella maskinen helt enkelt ett program som alla andra. Flera virtuella maskiner kan köras samtidigt i samma dator (server), om den har tillräcklig kapacitet. – Virtuella maskiner utvecklades först på 1970‑talet för att man skulle kunna skriva program som fungerade oberoende av datortyp. På 00‑talet började det också att bli ett sätt att utnyttja maskinkapaciteten bättre. Det gäller främst för serverhallar och molnet. Där kan man flytta virtuella maskiner från hårt belastade servrar till servrar som har lite att göra. Det sker med automatik. – Program som har skrivits för en virtuell maskin kan köras utan förändringar på alla datorer som har den virtuella maskinen installerad. Virtuella maskiner är också ett sätt att höja säkerheten, eftersom den virtuella maskinen kan skydda datorn mot skadlig kod. – Ett välkänt exempel är Java virtual machine som används för att köra programspråket Java. – Programkod som körs mot virtuella maskiner kallas för managed code (indirekt körbar kod). – Läs också om Xen och virtualisering.
det första kalkylarket. – VisiCalc utvecklades för Apple II† av Dan Bricklin(länk) och Bob Frankston(länk). Programmet, som kom 1979, anses vara det program som förvandlade hemdatorn från en hobbygrej till ett seriöst verktyg. Det kom också versioner för IBM PC†, Commodore† och Atari†. – VisiCalc såldes i 700 000 exemplar. Tillverkningen upphörde 1983. Då hade VisiCalc fått konkurrens av Lotus 1‑2‑3†, som allmänt ansågs mer kraftfullt och enklare att hantera. – En körbar version av VisiCalc, 1982 års modell, för pc kan laddas ner här. – Läs mer om VisiCalc på Dan Bricklins webbsidor.
RISE Acreo – tidigare: ett svenskt forskningsinstitut med inriktning på bland annat kommunikationsteknik, nanoteknik och tryckt elektronik. Efter omorganisation integrerad i RISE; namnet Acreo används inte längre. Fanns i Kista, Göteborg, Lund, Norrköping och Hudiksvall. Grundades 1996 och ingick från 2002 i paraplyorganisationen Swedish ICT† som i sin tur sedan 2016 ingår i RISE. – Se ri.se.
webbadress(URL) som innehåller ord eller namn som beskriver innehållet på webbsidan som adressen går till. – Ett exempel är Wikipedia, där webbadressen till varje uppslagsord innehåller det uppslagsordet. Till exempel går sv.wikipedia.org/wiki/Dator till uppslagsordet Dator. – Engelska slug, försvenskat till slugg, syftar på den betydelsebärande delen av webbadressen. – Beskrivande webbadresser är ofta komplement till en webbsidas ursprungliga och egentliga webbadress. Besökare som efterfrågar den beskrivande webbadressen skickas vidare till den ursprungliga webbadressen genom omdirigering. – Tekniskt: Webbadresser som https://it-ord.computersweden.se/?s=beskrivande+webbadress (med frågetecken) är tekniskt annorlunda, eftersom ?s=beskrivande+webbadress definierar en sökning i en databas, inte en fast sida. Den sida som skickas till besökaren sätts samman av webbservern först efter anropet. Detta syns på frågetecknet.
