EU-regler för elektronisk identifiering över gränserna. – Syftet med reglerna är att e‑legitimationer och elektroniska signaturer ska kunna användas i transaktioner mellan EU‑länder. (Samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.) Reglerna anger också principer för hur man definierar och tillämpar tillit när det gäller e‑legitimationer. Det fullständiga namnet är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nummer 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG. Förordningen ska tillämpas av offentliga myndigheter senast den 29 september 2018. Från det datumet måste svenska myndigheter kunna hantera e‑legitimationer från andra länder, förutsatt att de uppfyller eIDAS krav. Den svenska tjänst som tillämpar eIDAS gentemot utländska användare heter Sweden Connect. – En introduktion till eIDAS från myndigheten DIGG kan laddas ner här, och PTS har mer information. – eIDAS står för Electronic identification and signatures. – En omarbetning av eIDAS, känd som eIDAS 2.0, föreslogs 2021 av Europeiska kommissionen. Den omfattar bland annat ett förslag om så kallade digitala plånböcker.
(RDD) – slumpmässig sifferuppringning – metod för opinionsundersökningar och liknande: man ringer telefonnummer som har slumpats fram. På så sätt når man till exempel personer med hemliga telefonnummer.
(RDD) – att förklara varje rad i programkoden för en gummianka. – Gummianksavbuggning har faktiskt förekommit. Tanken är att programmeraren ska tvingas göra klart för sig själv varför hon har utformat koden på ett visst sätt. Detta gör man annars ofta för andra programmerare, men genom att i stället göra det för en gummianka slipper man att besvära en kollega.
(RDD) – en föreslagen princip för objektorienterad programmering: för varje uppgift som ett system ska utföra ska det finnas ett, och bara ett, objekt som ansvarar för den uppgiften. (Flera objekt kan samverka, men ett av dem har huvudansvaret.) Principen står i kontrast till data-driven design, där objektens huvuduppgift är att innehålla vissa data. – Principen formulerades på 1980‑talet av Rebecca Wirfs‑Brock (blogg) och Brian Wilkerson. – Se wirfs‑brock.com.
(resilient distributed dataset, RDD) – ett slags databas som är spridd på flera servrar, men som kan hanteras som om allt var samlat. – Datamängden är motståndskraftig (resilient), vilket betyder att om delar av innehållet skadas, eller blir oåtkomliga av andra skäl, så kan de delarna ändå återskapas. Distribuerad syftar på att innehållet är spritt på flera servrar. Benämningen datamängd syftar på att det inte behöver vara en traditionell databas, utan kan vara vilken samling data och dokument som helst. – Benämningen resilient distributed dataset infördes av Apache för Apache Spark.
(replaceable database driver, RDD) – funktion som gör att en applikation kan utbyta information med två eller flera olika databaser. Applikationen kan därför arbeta mot flera databaser parallellt. Den väljer för varje transaktion den databasdrivrutin som är avsedd för den databas som den behöver utbyta information med. (Mer exakt kommunicerar den med den databashanterare som i sin tur hanterar databasen.)
