G.fast

en standard för dataöverföring med en giga­bit i sekunden i koppar­nät (telefonledningar). – Den hastigheten får man bara när av­ståndet till telestationen är högst 100 meter. Om avståndet är 250 meter minskar hastigheten till 150 mega­bit per sekund. – G.fast är en DSL‑teknik. Den ska användas för anslutning av hushåll och småföretag när det inte är praktiskt möjligt med optisk fiber (FTTH). G.fast blev standard 2014 – se dokument från ITU (länk). Fast i standardens namn uppges stå för fast access to subscriber terminals, troligen en bakronym.

[bakronymer] [dsl] [förkortningar på G] [standarder] [ändrad 24 september 2022]

media access control

(förkortas MAC) – ett nummer som entydigt identiferar en dator för ett datornät. Kallas oftast för MAC-adress. MAC-adressen läggs in av tillverkaren, och identifierar enheterna i ett lokalt nätverk. Strikt talat identifierar MAC-adresser inte själva datorn, utan den anordning som ansluter datorn till det lokala nätet. Numret kan tillhöra ett DSL-modem, en trådlös router eller datorns nätverkskort. – En MAC-adress består alltid av tolv hexadecimala ”siffror” (0—9 och A—F), grupperade i par. De första sex ”siffrorna” anger tillverkaren, de sista sex är ett serienummer.

[nätverk] [ändrad 18 april 2018]

modem

modulator-demodulatorapparat för datakommunikation över det vanliga telefonnätet. – Ett modem omvandlar information från datorn till en form som kan överföras över telefonledning i det hörbara frekvensområdet. Det behövs därför att data direkt från datorn är digitala, det vill säga består av ettor och nollor, som elektriskt representeras av strömstötar med hög och låg spänning. Sådana signaler kan inte sändas över tele­fon­nätet utan att försämras så mycket att de blir oläsliga för datorn i andra änden. Därför omvandlar modemet den digitala signalen till en analog signal, som för människor låter som brus. Det kallas för modulering. Hos mottagaren omvandlar ett modem den analoga signalen tillbaka till en digital signal (demodulering). – Modem av den typ som användes för e‑post och webb‑surfning på 1980- och 1990‑talet finns knappast längre, eftersom de (teoretiskt) klarar högst 56 kilo­bit per sekund, vilket är nästan ingenting jämfört med bredband på tio eller hundra megabit per sekund. Dessutom är det allt färre som har fast telefoni med kopparledningar. – DSL‑modem är modem i egentlig bemärkelse, det vill säga att de omvandlar digitalt till analogt och omvänt, men de har mycket högre kapacitet än gamla modem. – Termen modem används också om apparater som konverterar, filtrerar, krypterar och dekrypterar digitala signaler, till exempel så kallade kabelmodem, fast de är inte modem i ordets strikta betydelse. – Läs också om den icke existerande komponenten modermodem.

– Standarder för modem:

  • – V.22 – modemstandard från 1980 för dataöverföring med 1,2 kilobit per sekund;
  • – V.22 bis – modemstandard för dataöverföring med 2,4 kilobit per sekund;
  • – V.32 – modemstandard från 1984 för dataöverföring med 4,8 och 9,6 kilobit per sekund;
  • – V.32 bis – modemstandard från 1991 som klarade 14,4 kilobit per sekund. Kunde vid behov sänka takten (”växla ner”) till 12, 9,6, 7,2 eller 4,8 kilobit per sekund;
  • – V.32 terbo – modem­standard från 1993 som klarade dataöverföring med 19,2 kilobit per sekund. Kunde vid behov växla ner till 12, 9,6, 7,2 eller 4,8 kilobit per sekund. Klarade mer än 19,2 kilobit per sekund med datakomprimering. V.32 terbo var ingen ITU-standard;
  • – V.34 – modem­standard från 1994 för data­över­föring med 28,8 kilobit per sekund. Kunde vid behov sänka takten till 24 eller 19,2 kilobit per sekund. Kompatibel med V.32 och V.32 bis ;
  • – V.34 bis – modem­standard från 1996 för dataöverföring med 33,6 kilobit per sekund. Kom­pa­tibel med V.34;
  • – V.34+ – standard för modem med data­över­föring på 33,6 kilobit per sekund;
  • – V.42 – teknik för data­kompri­me­ring med V.32 och V.32 bis;
  • – V.42 bis – för­bätt­ring av V.42, klarade 34 kilobit per sekund;
  • – V.90 – standard för modem med över­förings­takten 56 kilobit per sekund. Användes i de modem som var standard från slutet av 1990‑talet tills modem i praktiken kom ur bruk. Stan­darden fastställdes 1998 av ITU, och var en kombi­na­tion av två konkurrerande förslag. – 56 kilobit per sekund är den högsta överföringstakt som är tekniskt möjlig med modem över vanlig telefonlinje. Överföringstakten på 56 kilobit per sekund gällde vid trafik från internetoperatör till abonnent. I andra riktningen var den maximala takten bara 33 kilobit per sekund. I praktiken blev det oftast mycket långsam­mare, vanligen runt fem kilobit per sekund;
  • – V.92 – standard för modem, fast­ställd 1999 av ITU. V.92 var en vidareutveck­ling av V.90. Överföringstakten var fort­farande maximalt 56 kilobit per sekund, men V.92 hade tre nya funktioner: quick­connect, modem‑on‑hold och PCM Upstream.

[datakommunikation] [it-historia] [telefoni] [ändrad 12 februari 2021]

optisk nätverksenhet

(optical network unit, förkortat ONU) – slutpunkten i ett passivt optiskt nätverk närmast slutanvändaren. Därefter finns en optisk nätverksterminal (optical network terminal, ONT) som omvandlar den optiska signalen till en elektronisk signal som användaren kan ta emot. Skillnaden mellan optisk nätverksenhet och optisk nätverksterminal ignoreras ofta, eftersom de fungerar ihop. Man talar om ONU/ONT.

[optisk dataöverföring] [ändrad 31 mars 2020]

organisk lysdiod

organic light emitting diode, OLED – lys­diod (LED) av organiskt material, enkelt ut­tryckt: av plast (polymer). – En organisk LED görs av plastmaterial som leder ström (vilket de flesta sorters plast inte gör, men det finns undantag), och när strömmen passerar ger dioden ifrån sig ljus. Tillägget organisk har sin kemiska betydelse: det syftar på att plast­materialets molekyler innehåller kol­­atomer. En stor fördel med LED av plastmaterial är att de lätt kan formas, och de kan appliceras på många andra material. Man kan i princip sprutmåla dem på ett underlag – Bildskärmar av organiska lysdioder har blivit ett alternativ till vanliga platta LCD‑bildskärmar, eftersom de är tunna, strömsnåla och inte behöver bakgrunds­­belys­ning. I slutet av 00‑talet började det bli vanligt med kommersiella produkter med organiska LED, i synnerhet tv‑apparater. – Andra beteckningar är PLED (polymer led), OLED (organisk LED) och LEP (light emitting polymer). – Se också AMOLED och PMOLED samt diod.

[bildskärmar] [elektronik] [ändrad 12 maj 2020]

passiv matris

en typ av platt bildskärm som är relativt billig. Till skillnad från hur det är i skärmar med aktiv matris saknar de enskilda bildpunkterna transistorer som fungerar som strömbrytare. I stället är bildpunkterna ordnade i ett rutnät (en matris). Varje bild­­punkt sitter i korsningen mellan en horisont­ell och en vertikal elektrod som förser den med ström när det ska aktiveras. Bildskärmar med passiv matris är som regel långsammare än bildskärmar med aktiv matris, men de tillverkas fortfarande för användningsområden som inte kräver snabb grafik. – På engelska: passive matrix.

[bildskärmar] [ändrad 1 april 2020]

platsinställning

(location preferences) – förvalda inställningar för datakommunikation med beteckningar som ”hemma”, ”på jobbet”, ”på sommarstället”. Inställningarna omfattar sådant som förinställda landsnummer, typ av internet­anslutning (mobilt, DSL…), lösenord och tidszon. – Jäm­för med språkzon.

[datakommunikation] [ändrad 1 november 2019]

squatter

ockupant, snyltare – inom it: någon som lägger beslag på eller snyltar på resurser som till­hör någon annan, eller som borde tillhöra någon annan. – Ordet squatter eller squatting ingår i cyber­­squatting, se domänrofferi, facesquatting (namnrofferi), typo­squatting, se fulregistrering, och wi‑fi squatter. – Se också squammer. – Ursprungligen: engelska för någon som slår sig ner på en tomt eller i ett hus utan lov, eller någon som slår sig ner på obebyggd mark i syfte att ta över den. Den äldsta betydelsen är en som sitter på huk (squats), underförstått: en som inte har något hus att vara i.

[illa omtyckta personer] [missbruk] [språktips] [ord på squat] [ändrad 7 mars 2023]

elektrovätning

allmänt: ökning av vattens eller annan vätskas förmåga att ha kontakt med en yta (vätning) genom att man tillför elektrisk ström. Om vätskan tidigare har varit i droppform brer den, när strömmen tillförs, ut sig över den underliggande ytan. – Elektrovätning har många praktiska tillämpningar. Det är bland annat en av flera tekniker för den typ av bildskärmar som kallas för elektroniskt papper och som används i en del läsplattor. Varje bildpunkt innehåller en blandning av vatten och färgad olja. Vatten och olja går som bekant inte att blanda. Men genom att slå på och av elektrisk ström kan man variera de två vätskornas vätning (minska ytspänningen) och därmed deras aversion mot varandra. I stället för att de ligger i varsin ände av pixeln (minsta möjliga kontaktyta) lägger de sig i två skikt med den färgade oljan överst. Man ser då färgen. Annars ser man mest genomsiktligt vatten och den bakomliggande färgen (vitt). Tekniken möjliggör snabbare bildväxling än med vanliga LCD‑skärmar. – På engelska: electrowetting. – Se electrowetting.org.

[bildskärmar] [ändrad 3 mars 2020]