kryptoalgoritm, krypto, chiffer; på engelska encryption algorithm eller cipher – matematisk procedur (algoritm) som används vid kryptering. Bygger på att bokstäverna i klartexten behandlas som tal och utan hänsyn till betydelsen – de byts ut och flyttas om enligt matematiska mönster. – Äldre krypteringsalgoritmer var symmetriska, men sedan 1980‑talet har asymmetriska algoritmer fått stor betydelse. – Krypteringsalgoritmer ingår i kryptosystem, men är inte samma sak.
sifferserie, ord eller andra tecken som används för att kryptera och dekryptera meddelanden. – Krypteringsnyckeln eller nycklarna används tillsammans med en krypteringsalgoritm i ett kryptosystem. – I praktiken är kryptering en matematisk process: även om krypteringsnyckeln består av bokstäver byts bokstäverna först ut mot siffervärden när man krypterar. I det enklaste fallet: A=1, B=2 och så vidare. Allt görs numera med dator. – I äldre kryptering, symmetrisk kryptering, använde avsändare och mottagare samma nyckel. När mottagaren dekrypterade ett meddelande gjorde hon helt enkelt samma beräkningar som avsändaren, fast i omvänd ordning. – Nyare system använder asymmetrisk kryptering där avsändare och mottagare använder olika krypteringsnycklar. Man kan då inte dekryptera genom att utföra algoritmen i omvänd ordning (se envägsfunktion). Den som vill kunna ta emot krypterade meddelanden måste ha två nycklar, en publik nyckel (kallas också öppen nyckel) som sprids öppet till alla som önskar skicka krypterade meddelanden till användaren, och en privat nyckel som används för dekryptering, och som måste hållas hemlig. (Det går inte att använda den publika nyckeln för att dekryptera ett krypterat meddelande.) En fördel med denna ordning är att sändare och mottagare inte behöver träffas för överlämning av nycklar. – Eftersom asymmetrisk kryptering är tidskrävande brukar man bara använda det för att överföra en engångsnyckel för symmetrisk kryptering, och sedan kryptera själva meddelandet med den nyckeln. – Se också hemlig nyckel.
antalet siffror i en krypteringsnyckel. – Nyckellängd anges oftast i antal bit, alltså i antal ettor och nollor. Ju längre nyckel, desto svårare för utomstående att knäcka kryptot. Vilken nyckellängd som kan anses säker beror på vilken krypteringsalgoritm man använder. I asymmetrisk kryptering med RSA‑algoritmen anses numera (2018) 4 096 bit som den kortaste nyckellängden som ger acceptabel säkerhet. För symmetrisk kryptering med AES anses minst 256 bit nödvändigt. – På engelska: key length eller key size.
en server med en förteckning över publika nycklar och deras ägare. Nyckelservrar är tillgängliga för allmänheten och är en förutsättning för att krypterad e‑post ska bli allmänt tillgänglig. (Se Public key infrastructure, PKI.) De har främst två funktioner:
– den som vill skicka krypterade meddelanden till någon slår upp mottagarens publika nyckel på nyckelservern;
– den som har fått ett meddelande med elektronisk signatur kan kontrollera signaturens äkthet med hjälp av avsändarens publika nyckel, som finns på nyckelservern.
– Observera att nyckelservrar inte alltid är säkra, men det har inget med teknik att göra. Det måste finnas noggranna kontroller så att ingen kan registrera in en publik nyckel i en annan persons namn. Utan sådana kontroller är nyckelservrar värdelösa, för att inte säga farliga. (Se också Web of trust.)
Very high bit-rate DSL – teknik för dataöverföring i mycket hög takt över det vanliga telefonnätet. En typ av DSL. Med VDSL kan abonnenten ta emot data med upp till 52 megabit per sekund och sända data med upp till 16 megabit per sekund. VDSL är alltså en asymmetrisk form av DSL, precis som ADSL, men VDSL är snabbare. En nackdel är att VDSL inte kan användas om det är längre än 1–1,5 kilometer mellan telestation och abonnent.
(1944) – amerikansk krypteringsexpert. – Diffie lanserade 1976 idén om asymmetrisk kryptering i uppsatsen ”New directions in cryptography”(länk), som han skrev tillsammans med Martin Hellman. De utvecklade också protokollet Diffie–Hellman för asymmetrisk kryptering. – Diffie var mellan 1991 och 2009 säkerhetsdirektör på Sun†. Han var 2010—2012 ansvarig för informationssäkerhet och kryptografi på ICANN. Numera pensionerad. – Whitfield Diffie mottog 1994EFF:s pris Pioneer Award (se länk). Diffie och Hellman fick 2015 års Turingpris(länk).
identitetsbedrägeri – användande av någon annans identitet i sociala nätverk. Särskilt när det sker i kriminellt syfte. – Bedragaren, impostören, kan till exempel registrera in ett konto på ett socialt nätverk och då använda namnet på en chef på ett företag. Bedragaren ber sedan att få bli vän med andra anställda på samma företag och lockar dem att lämna ifrån sig konfidentiell information. – Av engelska impostor (observera stavningen), en bedragare som utger sig för att vara någon annan. På svenska impostör. – På engelska talar man också om impersonation (impersonation fraud) i samma betydelse (att utge sig för att vara någon annan). Men svenska impersonering eller impersonifiering är en programmerarterm med en speciell betydelse. – Jämför med olaga identitetsanvändning och spoof.
– i programmering: vektor, lista, uppställning – minnesutrymme som består av flera lika stora, numrerade minnesplatser. – I en array kan man alltså lagra en serie värden i en betydelsebärande ordning. – En array kan vara enradig (en lista), tvådimensionell (en matris) eller, i sällsynta fall, en flerdimensionell matris. – Arrayer är praktiska för grupper av data som hör ihop och måste stå i en bestämd ordning. Kallas på svenska för fält (rekommenderas av SIS, men har flera andra betydelser inom it), vektor (inte alltid korrekt) eller för array. Hellre: uppställning. En uppställning innehåller en ordnad mängd data, till exempel årets dagar, som kan sökas med hjälp av ett eller flera index;
– diskarray: flera sammankopplade diskar som fungerar som en enhet (se också RAID).
förkortat ADS – en funktion i filsystemet i Windows, NTFS, som kan missbrukas för dataintrång. – ADS är ett sätt att knyta filer till existerande filer. Det infördes för att användas för metadata, alltså information om filen. Problemet är att ADS‑filer inte påverkar huvudfilens storlek, och de syns inte heller i filsystemet. De är därför svåra att upptäcka. Det är också rätt lätt att lägga till ADS‑filer. De kan därför användas för att smussla in smygprogram i andra människors datorer. – Microsoft förklarar ADS här (från 2013).
– i datalagring: samling filer som kanske aldrig mer kommer att behandlas, men som inte bör eller inte får raderas. De ska inte heller ändras. Det kan till exempel finnas lagar och bestämmelser som säger att data måste sparas ett bestämt antal år. Arkivering görs därför ofta på långsamma men billiga medier, till exempel magnetband eller DVD, eftersom man räknar med att de sällan eller aldrig kommer att efterfrågas. Numera sker arkivering allt oftare på hårddiskar eller SSD. – Se också tier 3 storage;
– beteckning på filer som är tillgängliga för nerladdning från internet med anonymt ftp;
– flera filer som lagras som en enda fil, vanligtvis komprimerad, till exempel ett tar-arkiv(tarball);
– i Bittorrent: en komplett uppsättning filer – en eller flera – som ingår i en nerladdning. Den som har ett komplett arkiv på sin dator (och ger andra tillgång till det) kallas för seeder. Ett arkiv i Bittorrent är uppdelat i småbitar. Den som ännu inte har ett komplett arkiv (en leecher) kan ändå vara med i Bittorrent;
– den meny i grafiska användargränssnitt som innehåller instruktioner som Spara, Spara som och Skriv ut med flera. Arkiv är här en översättning av engelska File – se fil.
– I allmänspråket är ett arkiv en lagringsplats för information som inte längre behövs i den dagliga verksamheten, och som inte får eller ska ändras, men som ändå ska sparas på ett säkert och välordnat sätt.
