(även: internminne, RAM-minne eller primärminne, ofta bara minne) – det minne som innehåller aktiva program och de data som bearbetas när datorn används. – De instruktioner och data som matas in i datorns processor kommer närmast från arbetsminnet. Arbetsminnet måste vara snabbt och är därför ett halvledarminne. Eftersom den typ av halvledarminnen som används är flyktiga töms arbetsminnet på data när datorn stängs av. Allt som ska sparas måste därför lagras på hårddisk (eller annat lagringsminne, som SSD). Arbetsminnet läser in datorns operativsystem från hårddisken när datorn startar och läser sedan in program och data från hårddisk, nätverk eller internet allt eftersom. Resultatet av programkörningarna sparas sedan på hårddisk. Om arbetsminnet inte räcker till kan datorn använda virtuellt minne.
basic input-output system – startmekanism på persondatorer fram till slutet av 1990‑talet. – BIOS har levt vidare som komplement till nyare system. Det användes förr på datorer med Intel-processor (men inte på Mac). Datorer med andra processorer hade andra system för samma uppgift. – BIOS löste uppgiften att få datorn att starta sig själv (se bootstrap). När man slog på strömmen aktiverades BIOS automatiskt, kontrollerade att datorns delar fungerade och läste sedan in operativsystemet i datorns arbetsminne från disk. BIOS var lagrat i ett inbyggt icke-flyktigthalvledarminne (se ROM) som behöll lagrad information även när strömmen var av. – BIOS var föråldrat redan på 1990‑talet, eftersom det var utvecklat för enklare och långsammare datorer än de som fanns då. Därför utvecklade Intel först EFI som ersättare, senare UEFI. (Benämningen BIOS används ibland även om EFI och UEFI.) Praktiskt taget alla moderna persondatorer (även Mac) har UEFI, men de har också haft stöd för BIOS för att kunna köra äldre program. Sedan 2020 uppdaterar Intel inte längre drivrutiner för BIOS, även om de finns för nerladdning. – BIOS utvecklades och namngavs av Gary Kildall† på 1970‑talet. Det användes då, i en enkel form, i operativsystemet CP/M†. Liknande system användes sedan i IBM:s PC och PS/2†. – Mer i denna artikel från 2018 i PC för alla. – IDG:s artiklar om BIOS: länk.
– allmänt: anordning som mellanlagrar sådant som ska användas inom kort. Buffertens uppgift är att jämna ut skillnader mellan källans och mottagarens förmåga att leverera respektive att ta emot och använda. Utanför it kan det också vara något som skyddar något värdefullt eller ömtåligt genom att ta emot stötar. På engelska: buffer:
– del av arbetsminnet som tillfälligt håller data som ska lagras på hårddisken (eller brännas på CD eller DVD). Bufferten behövs därför att det går relativt långsamt att lagra på hårddisken. Programmet sparar därför filen tillfälligt (buffrar filen) i det snabbare arbetsminnet. Den överförs till hårddisken först när användaren trycker på ”Spara”, eller vid automatiskt sparande. Om programmet eller datorn kraschar förlorar man de data som finns i bufferten. – Buffertar används också vid utskrift på skrivare, vid bränning av CD och DVD och i andra sammanhang där det är opraktiskt att överföra data direkt från hårddisken. – Läs också om buffertöverfyllning och buffertfel samt jämför med cache, som är något annat;
– i strömmande radio och video: minnesutrymme som sparar (buffrar) lite av utsändningen innan den spelar upp utsändningen för mottagaren. Det rör sig om någon sekund. Detta görs för att utsändningen ska kunna spelas upp utan avbrott och ryckighet. Strömmande sändningar sker ju över internet, vilket innebär att det inte går att garantera jämn takt i överföringen. Bufferten avhjälper detta genom att mata ut utsändningen i jämn takt, men alltså med en liten fördröjning, till uppspelningsprogrammet.
– förkortning för cyan, magenta, yellow, black (som förkortas K). – Det är de fyra färger som används i fyrfärgstryck, både i tryckerier och i färgskrivare. Genom att blanda dem i olika proportioner får man fram approximationer av alla andra kulörer. Sättet att blanda färgerna kallas för subtraktiv färgblandning. – Att cmyka (uttalas ”smyka”) en bild är att färgseparera den för fyrfärgstryck. För var och en av de fyra tryckplåtar, en i varje färg, som behövs per sida i fyrfärgstryck framställer man en separat bildfil. – Jämför med den färgbeskrivning som behövs för en bildskärm, RGB, och med YPbPr.
samlingsord för telefoni, e‑post, SMS och andra meddelanden som sänds över tele- och datanätet. Uttrycket används i nyare lagar, se Lag om elektronisk kommunikation.
en lag som ger FRA rätt att avläsa e‑post och annan elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gräns i kabel. – Även känd som signalspanings‑lagen. – FRA‑lagen antogs av riksdagen i juni 2008, och ändringar röstades igenom i oktober 2009. – Lagen förbereddes av den socialdemokratiska regeringen på 00‑talet, men lades fram för omröstning i juni 2007 av den dåvarande Alliansregeringen. Det ursprungliga lagförslaget var Proposition 2006/07:63, En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet(länk). – Lagförslaget mötte kraftigt motstånd, eftersom det innebar att brevhemligheten avskaffades, och det ledde till att företag flyttade ut, eller hotade att flytta ut, sina servrar från Sverige. – På begäran av Socialdemokraterna sköts omröstningen upp till juni 2008. Lagen röstades då igenom i riksdagen, men efter invändningar gjordes en del ändringar som röstades igenom i oktober 2009. Den slutliga lagtexten finns på denna länk. – I november 2012 bestämde riksdagen att även polisen och Säpo ska kunna få uppgifter från FRA:s signalspaning – se här. I november 2020 lade en utredning fram ett betänkande där det föreslogs att FRA skulle få signalspana i samarbete med andra länder – se regeringens webbsidor. – Regeringen la i september 2021 fram ett förslag till riksdagen (länk) om att främmande makt skulle kunna få tillgång till information som FRA har samlat in, och att FRA ska kunna få spana om sådant som inte gäller Sverige och svenska förhållanden. – Organisationen Centrum för rättvisa(centrumforrattvisa.se) anmälde FRA‑lagen till Europadomstolen sommaren 2008. Tio år senare kom ett utslag från Europadomstolens lägre instans. Där fastslogs att lagen hade brister, men på det hela taget var godtagbar; avgörandet hänsköts till Europadomstolens högre instans (”Grand chamber”) som tog upp ärendet den 10 juli 2019. (Se Centrum för rättvisas webbsidor och Europadomstolens webbsidor.) I juli 2019 prövades FRA‑lagen av Europadomstolens högsta instans. Den 25 maj 2021 kom Europadomstolens utslag (länk), som säger att FRA-lagen kränker den personliga integriteten och måste omarbetas. – Läs också om FRA:s trafikdatabas Titan. – Läs också om ACTA, Datalagringsdirektivet, Echelon, Gallorapporten, Hadopi, IPRED, Polismetodutredningen, RIPA, Stockholmsprogrammet, Telekompaketet, SOPA och Indect. – IDG:s artiklar om FRA-lagen: länk.
i svensk lag: det att polisen spelar in telefonsamtal och kopierar och sparar e‑post till och från misstänkta personer. Även SMS och andra meddelanden kan avläsas och sparas. – Detta ska skiljas från hemlig övervakning, som innebär att man registrerar vem som kommunicerar med vem, men inte vad som sägs eller skrivs. Se också hemlig dataavläsning. – Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation regleras i Rättegångsbalken, kapitel 27, paragraf 18 och följande paragrafer (se här). Det får ske efter domstolsbeslut på begäran av åklagare. – Se också lag om elektronisk kommunikation.
polisens registrering av trafiken till och från ett bestämt telefonnummer eller e‑postadress (kontaktdata). – Om hemlig övervakning gäller numret till en mobiltelefon kan kartläggningen också gälla vilken plats mobilen finns på (se också basstationstömning). Polisen kan också få rätt att stoppa vissa meddelanden. – Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation innebär inte att polisen har rätt att lyssna på telefonsamtalen eller att läsa e‑posten (jämför med hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning). Om det gäller telefon kallas det ofta för telefonövervakning. – Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation regleras i Rättegångsbalken, kapitel 27, paragraf 18 och följande paragrafer (se här). Det krävs att en domstol ger tillstånd efter begäran av åklagare. – Se också lag om elektronisk kommunikation(LEK).