Arkiv: Ord

Här lägger man in ett ord i ordlistan

tidsdelning

  1. – i datorer: teknik som gör att en processor kan förefalla göra flera saker samtidigt. Egentligen gör processorn bara en sak åt gången, men dess tid delas upp i avsnitt på bråkdelar av en sekund, och de tilldelas olika arbetsuppgifter (se multikörning). Exempel: flera program (mer exakt processer) körs samtidigt på en processor, flera terminaler körs mot samma stordator eller minidator, flera operativsystem körs på en processor samtidigt (se hyperviser). – Tekniken utvecklades under stordatortiden för att många användare från sina terminaler samtidigt skulle kunna använda samma dator. Tidsdelning är sedan länge självklarhet: så snart en dator startas sätts några tiotal processer igång, och användare tar för givet att de kan ha flera program igång samtidigt;
  2. – i telefoni och dataöverföring: en form av multiplex eller duplex: flera meddelanden sänds samtidigt genom samma förbindelse genom att de turas om att disponera den. Används i GSM. Tidsluckorna är mycket korta: bråkdelar av sekunder. I digitala röstsamtal behöver uppdelningen inte märkas alls, eftersom signalerna kan komprimeras när de sänds och sedan ”packas upp” när de når mottagaren så att luckorna fylls ut. En brist med tidsdelning är att tidsluckorna går åt även när det är tyst i luren. Vissa system som STDM och TDD löser det genom att fördela tidsluckorna efter behov; ett alternativ är koddelning.

– På engelska: time sharing.

[datakommunikation] [processorer] [telefoni] [ändrad 11 november 2019]

TIFF

tag image file format – ett format för digitala bildfiler. Det hanterar punktuppbyggda bilder. Bilderna kan komprimeras med algoritmer som LZW eller JPEG. – TIFF utvecklades 1986 av Aldus† (1994 uppköpt av Adobe). – Den senaste versionen är från 1992 med smärre förbättringar sedan dess, men TIFF används fortfarande eftersom det är ett enkelt och robust sätt att spara bildfiler som inte ska bearbetas mer, men som ska tryckas eller visas på bildskärm. – Se Adobes webbsidor om TIFF.

[bildbehandling] [filformat] [förkortningar på T] [ändrad 4 oktober 2019]

tecken

(sign) – skriven, tecknad eller tryckt figur som används i skrift – bokstäver, siffror, skiljetecken och andra symboler. Även ordmellanrum och andra blanka tecken är tecken, eftersom de betyder något (nytt ord, nytt stycke). När det gäller den systematiska beskrivningen av tecken, till exempel för kodning i datorprogram, skiljer man mellan karaktär (tecknets betydelse) och glyf (tecknets form). – I mer allmän innebörd är tecken alla slags figurer, bilder, ljud och händelser, vare sig de är skapade av människor eller naturliga fenomen, som har en betydelse för den som kan tolka dem.

[tecken] [ändrad 12 oktober 2018]

teckensnitt ⇢

– annat ord för typsnitt. (Benämningen teckensnitt föreslogs därför att tryckerier inte längre använder typer, alltså stämplar av bly. Tecknen genereras av datorprogram.)

[typografi]

teckenstorlek

i typografi: tecknens höjd i en bestämd stil. Teckenstorleken är det utrymme på höjden som behövs för att alla tecken i stilen ska få plats utan att riskera att krocka med tecken på raderna över och under. Se Åp‑höjd. Den typografiska termen är grad. Anges i punkter eller tiondels milli­meter. När man talar om teckenstorlek syftar man bara på tecknens höjd, inte på hur mycket utrymme de tar på bredden, vilket varierar för olika typsnitt (se TC‑tal). Man kan alltså lika gärna tala om teckenhöjd.

[typografi] [ändrad 10 augusti 2017]