nätetikett

(netikett, nätikett, på engelska netiquette) – god ton på internet. – Trots att inter­net ibland fram­ställs som en häxbrygd av bombrecept, näthat och pornografi har det växt fram ett antal regler som de flesta följer i diskussionsforum, i chatt och i sociala nät­verk:

  1. – man skriver inte hela meningar eller delar av meningar med stora bokstäver: det räknas som att SKRIKA;
  2. – inga personangrepp, hets mot folkgrupp och liknande är acceptabla;
  3. – man väljer sina ord med tanke på att ironi (se SARC) och dubbeltydigheter inte alltid upp­fattas i skrift. Humörfigurer eller emoji kan därför användas för att markera skämt och ironi;
  4. – man lägger inte sina inlägg i fel diskussionsforum – oavsett hur angelägna man själv tycker att de är (se crossposting);
  5. – reklam var länge tabu på inter­net, och:
  6. – alla avskyr spam.

– Ordet netiquette skapades 1995 av Sally Hambridge, då anställd på Intel och medlem av internets tekniska ledningsgrupp IETF. Hennes riktlinjer för nätetikett har publicerats i IETF:s officiella dokumentation RFC som nummer 1855 – klicka här.

– Läs också om Godwins lag och om gadgetiquette.

[diskussioner] [etikett] [rfc] [ändrad 3 juli 2019]

pekdator

(touch screen computer) – dator som kan styras genom att man vidrör skärmen med en eller flera fingrar. Fingertoppen ersätter musen. (Pekdatorn kan, men behöver inte, också ha ett vanligt tangentbord eller virtuellt tangentbord.) – Ordet pekdator används främst om större stationära datorer som är tillgängliga för allmänheten för, till exempel, turistinformation. De är vanliga datorer med pekskärm. – Dåvarande Hewlett‑Packard† sålde pekdatorer för kontor redan på 1980‑talet, men utan större framgång. – Ordet peka ska tolkas som att man sätter fingret direkt på det utpekade, inte som att man pekar på långt håll. (Möjligen, beroende på teknik, kan det räcka med att man håller fingertoppen mycket nära bildskärmen.) – Surfplattor är datorer som bara består av en tunn handhållen bildskärm som fungerar som pekskärm. – Läs också om gorillaarm.

[bildskärmar] [grafiskt användargränssnitt] [pek] [styrdon] [ändrad 27 september 2020]

produktlivscykelhantering

(product lifecycle management, PLM) – hantering av en produkt från idé till avveckling. – Mer detaljerat omfattar processen idé, produktutveckling, tillverkning, marknadsföring, användning, service och underhåll, produktförbättring och slutligen avveckling med, där det behövs, återvinning (se ITAD). Ett exempel på livscykel är att bilföretag behöver tillhandahålla reservdelar och service för en bilmodell i många år efter att tillverkningen av den modellen har upphört. Biltillverkaren behöver också ge information om hur bilen ska skrotas. – En något annorlunda form av produktlivscykelhantering handlar om hur en produkt förändras och differentieras under den tid som den tillverkas och marknadsförs. – Engelskspråkiga Wikipedia gör skillnad mellan två företeelser med samma namn, se här (tillverkning) och här (marknadsföring).

[innovation och produktion] [produkter och tjänster] [ändrad 4 december 2018]

svart svan

  1. – (black swan) – osannolik händelse som, om den inträffar, får omfattande konse­kvenser. En ”svart svan” är extremt osannolik enligt en potenslag. Men den kan inträffa och kan då få katastrofala följder – eller lyckosamma följder. – Benämningen svart svan i denna betydelse kommer från boken The black swan från 2007 av Nassim Nicholas Taleb. – Se också grå svan, drakkung, grå noshörning, independently and identically distributed, den långa svansen,  Paretoprincipen­, svart elefant och Zipfs lag;
  2. – benämning på ett logiskt felslut: eftersom man bara har sett vita svanar drar man slut­satsen att svarta svanar inte finns. (De finns, men är säll­synta – se denna länk.)

[riskbedömning] [sannolikhet] [ändrad 4 september 2022]

text

  1. – en datatyp: blandning av bokstäver, siffror och eventuellt andra skrivtecken. Vanligtvis, men inte nödvändigtvis, avsett för läsning av människor. Siffror som typas som text ska inte användas i beräkningar. Man talar också om alfanumeriska värden och teckensträngar;
  2. – ofta i ordbehandling: ren text (bokstäver, siffror och andra tecken) utan formatering eller inslag av annan information som bilder. En ren textfil används när man vill överföra text med minsta möjliga risk för att det blir fel när den öppnas. (Filformatet betecknas ofta med txt.) Detta till skillnad från filer som skapats i ordbehandlarens eget format, till exempel i Word‑format. Sådana filer innehåller dold information som inte alltid tolkas korrekt när andra program öppnar filen;
  3. – allmänt: information som är avsedd att läsas av människor. I kryptering kallas text som inte är krypterad (men som ska krypteras eller är dekrypterad) för klartext;
  4. to text – att texta – att skicka SMS eller annat textmeddelande.

[filformat] [meddelanden] [programmering] [språk] [ändrad 14 oktober 2019]

virtual desktop infrastructure

(VDI) – nätverk där datorerna helt och hållet körs från en gemensam server. (Eller från flera servrar.) De an­slutna datorerna är tunna klienter som inte fungerar självständigt – de tar emot användarens knapptryckningar och andra åtgärder, skickar dem till servern för verkställande och tar sedan emot resultatet från servern och visar det på bildskärmen. (Se också virtuellt skrivbord.) En fördel med VDI‑modellen är att man kan an­vända mycket enkla och billiga datorer, till exempel äldre modeller som annars skulle vara för långsamma. En annan fördel är att uppdateringar, patchar, virusskydd och annat kan skötas centralt, och inte behöver göras på varje dator för sig. Den uppenbara nackdelen är att minsta störning kan göra systemet oanvändbart: det är helt beroende av ett fungerande nätverk med tillräcklig kapacitet. – Termen virtual desktop infrastructure infördes av företaget VMware, men har blivit en allmän fackterm.

[nätverk] [virtualisering] [ändrad 16 april 2018]

von Neumann-arkitektur

den uppbyggnad av datorer som har varit standard sedan 1940‑talet. – von Neumann‑arkitektur innebär att data och program lagras i samma minne – sammanhanget avgör vad som är vad. Arki­tek­turen är uppkalla­d efter matematikern John von Neumann†, men andra forskare var med och utvecklade principerna. De första datorerna som tillämp­ade von Neumann‑arkitekturen var brittiska Small-scale experimental machine† (SSEM) från 1948 och ameri­kan­ska IAS machine† från 1952, som blev mönsterbildande. – von Neumann kände till Alan Turings† idéer, men han ville göra ett datorsystem som var mindre intellektuellt krävande för program­merarna. Prin­ciperna beskrevs först i rapporten First draft on the Edvac (länk) från 1945 (se Edvac†). – John von Neumann delade in datorn i fyra huvuddelar, nämligen (med moderna termer) pro­cessor, minne, styrning och användargränssnitt. Detta var inget nytt: samma delar ingår i alla datorer, inklusive Charles Babbages† analysmaskin, som ritades hundra år tidigare (men aldrig förverkligades). Mer specifikt för von Neumann‑arkitekturen är att den:

  • – har ett gemensamt minne för program­instruktioner och data. Vad som är vad avgörs av sammanhanget. Ett annat känne­tecken för von Neumann‑arkitekturen är:
  • – att beräkningarna sker sekventiellt. Programinstruktionerna verkställs en i taget, data och instruktioner hämtas från minnet ett i taget.

– Under 1940-talet fanns en konkurrerande arkitektur, Harvardarkitekturen, som tydligt skilde mellan instruktioner och data. Det har gjorts många försök att utveckla nya arkitekturer. Främst gäller det att komma ifrån ”von Neumann‑flaskhalsen”, den sekventiella inläsningen av data och instruktioner från minnet. Det går ju inte att läsa in instruktioner och data samtidigt, vilket gick i Harvardarkitekturen. John von Neumann insåg för­delarna med parallell databehandling, men han ansåg att det skulle bli för besvärligt att genomföra. Numera är parallellism vanligt, eftersom datorer ofta har flera processorer, eller flerkärniga processorer. Principen om gemensamt minne har också ifråga­­satts, eftersom programspråk tydligt skiljer mellan data och instruktioner. – Eftersom von Neumann‑arkitekturen hanterar instruktioner och data i samma minne skulle man kunna skriva program som för­ändrar sin egen kod, men knappast någon utnyttjar den möjlig­heten.

[datorer] [it-historia] [ändrad 23 september 2021]