”scenarienät” – flera webbsajter som är knutna till varandra för att besökaren ska kunna fullfölja en uppgift. Om du till exempel köper en flygbiljett på internet kan biljettförsäljaren ha länkar till flygbuss, taxibokning och hyrbilar och kanske också till hotell. I ett scenarienät kan man utföra uppgifterna längs en snitslad bana.
(atomic value) – i relationsdatabaser: information (värde) som inte kan delas upp ytterligare vid frågor (sökningar). – Vad som är atomärt beror på hur databasen är upplagd. Ett namn som Maria Anderssonkan vara atomärt som helhet, trots att det består av två delar – i så fall står hela namnet i ett och samma fält (”Namn”) i databasen. Eller också står Maria i ett fält (”Förnamn”) och Andersson i ett annat fält (”Efternamn”) på samma rad. I det första fallet är alltså hela namnet Maria Andersson atomärt, i det andra fallet är Maria och Andersson atomära var för sig. Uppläggningen får konsekvenser för hur man ställer frågor till databasen. – Vad som blir atomärt hänger på syftet med databasen, alltså vad man vill kunna fråga efter. (Har man behov av att söka efter alla som heter Maria i förnamn?) Det finns alltså inga absoluta regler för vad som är atomära värden. Det avgörs av databasens programmerare. Man talar om databasens granularitet (kornighet, detaljnivå). – Se också enkelt värde.
– i objektorientering och annan programmering: mer eller mindre fast samband mellan olika komponenter i ett program. På engelska: coupling. Enkelt exempel: ett e‑postprogram hämtar e‑postadresser från en digital adressbok. På något sätt måste e‑postprogrammet kunna hitta adressboken. Sättet som e‑postprogrammet får den informationen kallas för bindning. Man skiljer mellan:
– tidig bindning eller statisk bindning och:
– sen bindning eller dynamisk bindning;
samt mellan:
– lös bindning (låg bindning) och:
– fast bindning (hög bindning).
– Tidig(statisk) bindning (early eller static coupling) innebär att de två komponenterna (klasserna i objektorienterad programmering) knyts till varandra när programmet kompileras. Om komponent A behöver en tjänst av en viss typ är det då bestämt en gång för alla att komponent B ska tillhandahålla den typen av tjänst. Det gör programmet snabbt, men omöjligt att ändra såvida man inte skriver om källkoden och kompilerar om programmet. – Sen(dynamisk) bindning (late eller dynamic binding) innebär att komponenterna knyts till varandra först när programmet körs. Fördelen med det är att programmen kan göras om av användarna genom att komponenterna kombineras på olika sätt. Det kräver ingen omkompilering. Nackdelen är att det tar längre tid. – Lös bindning (loose eller low coupling) och motsatsen, fast bindning(tight eller high coupling), syftar på hur noga komponenterna är anpassade till varandra. Lös bindning innebär att komponenterna är utformade oberoende av varandra, inte för att passa bra ihop. Det ger hög flexibilitet men till priset av sämre prestanda; – Fast bindning innebär att de är utformade för att passa så bra ihop som möjligt, men det betyder att de troligen inte passar så bra ihop med andra komponenter;
– om databaser: samordning av innehållet i en eller flera databaser: Fast bindning av innehållet i en databas innebär att om samma information finns på flera ställen så ser man till att alla ändringar, tillägg och strykningar genomförs på alla förekomster av informationen. Det får inte finnas några motsägelser (se konsistens). Detta är det traditionella sättet att hantera databaser och mest konsekvent genomfört i relationsdatabaser; – Lös bindning innebär att ändringar, tillägg och strykningar inte nödvändigtvis genomförs på alla ställen där samma information finns. Databasen kan därför med tiden komma att innehålla motsägelser. Lös bindning är svårt att undvika i den typ av databaser som kallas för NoSQL, och som innehåller ostrukturerad eller löst strukturerad information, till exempel löpande text.
(query, även: search) – om databaser: begäran om information ur en databas. – En fråga kan gälla ett urval information, eller att informationen ska ordnas på ett visst sätt. En fråga kan också, i svensk terminologi, vara en ändring eller strykning. – Fråga är den traditionella svenska termen för engelska query. – En fråga kan begära ett urval av information (ge mig en lista på alla kunder i databasen som bor i Malmö), att informationen ska sorteras på ett visst sätt (efter efternamn, efter postnummer) eller en kombination av villkor. Man kan också använda sökbegränsare, vilket innebär att bara en angiven del av databasen ska genomsökas. Frågor till en databas kan ställas av en användare eller av ett annat program. – En fråga som ”ta fram namn och adress till alla villaägare som är mellan 30 och 50 och kör Volvo, och sortera dem efter ålder” uttrycks då i ett frågespråk(query language) som SQL. Andra operationer, som att lägga till, ändra eller ta bort information i en databas kallas också ofta för frågor. – Läs också om lagrade procedurer och vyer (som är två olika saker). – Ordet sökning används mest av icke‑professionella användare och om sökningar i databaser som Google. Skillnaden mellan frågor i databaser och sökningar med sökmotorer är att frågorna i en databas formuleras med utgångspunkt i databasens strukturerade uppbyggnad. Exempel: vill man ha en lista över alla som bor i staden Nora räcker det med att söka efter Nora i fältet ”Postort”. Man behöver inte söka igenom hela databasen efter ordet Nora, och man får därför bara träff på staden Nora, inte på alla som heter Nora i förnamn. Sökningar i sökmotorer är däremot som regel fritextsökningar, eftersom webbsidor och textdokument inte brukar vara strukturerade – det finns inget enkelt sätt att avgöra ifall Nora syftar på en kvinna eller på en stad, utan det får användaren räkna ut själv. – Se också uppslagning(look‑up).
det medvetna tänkandet. Alltså det tänkande som vi använder när vi löser problem och fattar beslut. – Kognitionsvetenskap eller kognitionsforskning utforskar hur detta faktiskt går till. Det har betydelse för utformning av it‑system och deras användargränssnitt. – Adjektivet kognitiv används ibland om tillämpningar av artificiell intelligens. Man talar till exempel om kognitiv it. Benämningen används om system som lagrar stora mängder information, ofta skriven i naturligt språk, behandlar informationen med språkteknik och andra metoder och sedan använder den för att dra slutsatser (inferens) och svara på frågor. Ett känt exempel på kognitiv it är IBM:sWatson. – På engelska: cognition, cognitive.
(cognitive radio) – en experimentell teknik för trådlös kommunikation där enheterna ska kunna välja frekvens, protokoll och ändra inställningar beroende på omständigheter. Alltså beroende på tid, plats, datamängd, användarens beteende och vilka andra enheter som finns i närheten. – Läs mer i Wikipedia. – Att kalla detta för kognitivt är att ta till – se kognition.
(Nash equilibrium) – i spelteori: en kombination av konkurrerande parters strategier (i affärer, spel, krig, kärlek eller annat) där ingen av de konkurrerande vinner på att ensam byta strategi. (Två eller flera deltagare kan däremot i vissa fall vinna på att samtidigt byta strategi, men det förutsätter att de samarbetar.) – Ett enkelt exempel på Nashjämvikt är höger- och vänstertrafik: alla vinner på att alla kör på samma sida, men det spelar ingen roll vilken sida det är. Ingen vinner på att köra på fel sida. – En Nashjämvikt ger oftast inte det bästa tänkbara utfallet för varje enskild inblandad, men det blir det bästa med tanke på vad de andra kan ta sig till. Enligt teorin finns det alltid en Nashjämvikt i varje scenario av konkurrentstrategier. – Uppkallat efter matematikern John Nash(1928–2015), mottagare av Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1994(länk), huvudperson i filmenA Beautiful Mind från 2001 (se IMDb, länk). – Läs också om Schellingpunkter.
(tragedy of the commons) – antagandet att gemensamma resurser som är gratis kommer att utarmas. – Ingen enskild användare tjänar nämligen på att hålla igen på sin egen användning. Kallas också för det fria tillträdets tragedi. Det är ett scenario som används i ekonomisk teori för att belysa riskerna med avgiftsfria gemensamma resurser, inklusive användning av internet. – Allmänningen, the commons, var i England byns betesmark som alla bybor ägde gemensamt. Alla fick släppa sina får på allmänningen. Det fanns alltid plats för ett får till, men till sist blev det för många får, så allmänningen blev avbetad och värdelös. Även om några bybor insåg riskerna så vann de inget på att hålla sina egna får borta från allmänningen för att minska avbetningen. Då skulle de avstå bete åt någon annan utan att få något i gengäld. Det krävs alltså att alla bybor kommer överens om att hushålla med betet på allmänningen. – Den amerikanska forskaren Elinor Ostrom (1933—2012, se Wikipedia) visade i sin bok Governing the commons (1990; Allmänningen som samhällsinstitution, 2009) att det finns sätt att lösa problemet. Elinor Ostrom belönades 2009 med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne(länk). – Resonemanget om allmänningens tragedi används ibland för att motivera porto på e‑post och som argument mot nätneutralitet. Det påminner om middagsätarens dilemma i spelteorin. – Motteorier är bland annat comedy of the commons, Metcalfes lag och tragedy of the anticommons.